Kalla det inte slarv – var med och stöd!

Regionchef Kenneth Krantz för Svenskt Näringsliv skriver i en artikel i SLA den 25 januari en artikel med rubriken ”Gymnasievalet slarvas bort”. Artikeln kommer lämpligt i en tid då eleverna är mitt inne i sina val till gymnasiet. Svenskt Näringsliv har då passat tillfället att göra en kampanj. Liknande artiklar har publicerat i Skåne och andra områden i landet. Det är lovvärt att Svenskt Näringsliv lyfter upp frågan om gymnasievalet. Inte minst mot bakgrund av den höga ungdomsarbetslöshet Sverige har i förhållande till andra europeiska länder.

Jag håller med om att det är svårt för våra ungdomar att välja program, men jag kan inte anse att gymnasievalet slarvas bort. Våra studie- och yrkesvalslärare (SYV) gör en stor insats för att ge eleverna bästa möjliga information. De relaterar också till arbetsmarknadens möjligheter för att eleverna ska ha en god grund att stå på när de väljer program.

Stora förändringar sker redan i och med att den gymnasieskola, Gy 2011, eleverna nu söker till skapar nya förutsättningar för elever att välja studier som leder till arbete. Betyg i flera ämnen krävs från grundskolan för att bli antagen till ett gymnasieprogram. Programstrukturen är förändrad, lärlingsutbildning utvecklas, försöksverksamhet genomförs med ett fjärde år på teknikprogrammet för att utbilda fler gymnasieingenjörer inom tre profiler. Innovation och produktion, informationsteknik och samhällsbyggnad. I den nya gymnasieskolan måste det finnas programråd för samverkan mellan skola, näringsliv och branscher. Detta har Skövde positiv erfarenhet av sedan en lång tid tillbaka. Fokusering sker på entreprenöriellt lärande.

Nytänkande
Vi är mitt inne i det år, där de största skolreformer som skett sedan 170 år tillbaka, sätts i sjön. Vi måste från näringslivet och skolan tillsammans påverka ungdomars intresse för att arbeta inom industrin. Svenskt Näringsliv kan stödja skolan med att redovisa fakta om olika yrkens karaktär, moderniseringen i samhället och mycket annat. Skolan kan utvecklas så att eleverna är mera förberedda för sitt kommande yrke, men individens eget val måste alltid gälla.

Jag välkomnar Kenneth Krantz till utbildningsnämnden i Skövde för en framtida diskussion. Vi har just valt våra lokala programråd för yrkesprogram och högskoleförberedande program inom Gymnasium Skövde. I vår verksamhetsplan har vi angett målet att kvalitetssäkra samverkan mellan skolan och arbetslivet.

Utbildning, forskning och innovation har avgörande betydelse för hur Sverige klarar den internationella konkurrensen. Det känns därför bra att tidigare högskole- och forskningsminister Tobias Krantz anställts som ny chef för denna avdelning på Svenskt Näringsliv från den 1 maj. När vi arbetar tillsammans och stöder varandra erbjuder vi eleverna nya möjligheter och de befrias från anklagelser om slarv.

Ordförande för Utbildningsnämnden i Skövde

Stoppa psykiatriinstitution på Rosenhaga!

Skövde är i stort behov av att skapa småskaliga gruppbostäder för de personer med psykisk sjukdom som har extra stödbehov. Helst ska inte personer med psykiska sjukdomar av olika slag flyttas ihop i en grupp överhuvudtaget. De ska kunna bo i det vanliga lägenhetsbeståndet och få det samhällsstöd de behöver. I vissa fall är dock behovet av stöd så stort att tryggheten blir en gruppbostad. Sådana måste byggas nu och inte vänta på planering några år.

Då förslagen kom om att Rosenhaga inte längre ska användas för äldreboende, lämnades bollen över till socialpsykiatrin. Fastigheten planeras att användas för boende för personer med olika slag av psykisk sjukdom. 22 lägenheter ska fixas till. Också rehabilitering och stöd ska ges inom husets väggar.

Även om tanken inte är att det ska bli en slags institution med korridorboende, kan det inte vara en god planering att flytta samman 22 psykiskt sjuka personer. Fokuseringen kommer då att riktas mot det sjuka, eftersom allt stöd kan ges inom samma hus. Detta är en förlegad tanke. Gruppbostäder för personer med psykisk sjukdom måste vara småskaliga. Det är ett stort feltänk att bygga nya institutioner, dit samtidigt personer övertalas att flytta.

Skapa ungdomslägenheter!
Flera ungdomar bosatta i Skövde vill flytta hemifrån och bilda eget och söker egen lägenhet. Andra ungdomar vill flytta in till Skövde, har eller söker ett arbete och behöver bostad. Varför inte använda Rosenhagabyggnaden till att skapa enkla ungdomsbostäder som ungdomar kan hyra till rimliga kostnader?
Ett antal kommuner satsar på ungdomslägenheter som erbjuds ungdomar mellan 18 och 25 år. Det finns olika tillvägagångssätt. Det vanligaste är att det är ett löpande förstahandskontrakt, förutom åldersgränsen vid tiden för inflyttning. I vissa fall handlar det om korttidskontrakt under en tidsbestämd period.

Tillgång till bostad är tillsammans med tillgång till arbete de grundläggande förutsättningarna för att ungdomar ska kunna känna sig vuxna på allvar. Ungdomar är vår framtid. Därför måste vi ge dem förutsättningar att ta eget ansvar och komma vidare. Det är en framtidssatsning för en kommun som vill utvecklas.

Tänk om!
Tänk om snabbt och planera Rosenhagabyggnaden för ungdomsbostäder! De ritningar som är upprättade kan användas, så pengarna är inte kastade i sjön. Ungdomar som får möjlighet till egen lägenhet blir glada. De hyr helt frivilligt en lägenhet där andra ungdomar också bor. Bygg samtidigt småskaliga gruppboenden med lägenheter för de personer med psykisk sjukdom som inte vill eller klarar att bo i egen lägenhet i det vanliga fastighetsbeståndet.

Stimulera jämställdhet med sänkt arbetsgivaravgift

På måndag ( 20 december 2010) delar kommunfullmäktige i Skövde ut årets jämställdhetspris. Priset ses som en hedersbetygelse till vinnarna som blir en förebild i kommunen. Tyvärr är prissumman alldeles för låg i förhållande till andra verksamheters priser. Men endast med hjälp av förebilder når vi inte jämställdhet. Det är bara att sätta sig och räkna ut hur många decennier fram i tiden vård och omsorg är jämställd och de anställda består av lika många kvinnor som män. Samma gäller förskolan och de lägre åldrarna i grundskolan. Och inte minst berör det också fördelningen mellan kvinnliga och manliga elever som söker till tekniska program och omvårdnadsprogram.

Nya idéer
Nya idéer måste testas. Kvotering verkar förlegat, i vilket fall står inte politiska företrädare upp för det. Det måste till möjligheter som lockar företagare och kommuner/landsting att anställa mera okonventionellt. Idéer har väckts om att sänka arbetsgivaravgiften för företag. Detta bör också gälla offentlig sektor för att stimulera jämställdhet vid anställningar. Ett sådant riksdagsbeslut skulle påskynda jämställdhetsarbetet mera kraftfullt.

Trots mångårigt arbete finns det nämligen ännu mycket kvar att göra. Inte minst frågan om jämställda löner för likvärdigt arbete borde ha varit avklarad redan före 2000 –talet. Enligt SCB är löneskillnaden hela 15 procent(augusti 2010). Om vi går tillbaka 15 år i tiden hamnar vi också på en löneskillnad av 15 procent. Jämställdhetsfrågan har också med utbildning, kompetens, arbetsmiljöfrågor och arbetstyngd att göra. Mycket av löneskillnaderna är strukturella, då kvinnor och män arbetar i olika sektorer, inom olika yrkesgrupper och på olika positioner. Arbetsmarknaden har länge varit starkt könssegregerad. Löneskillnaden mellan kvinnor och män är störst i landstingen, drygt 27 procent, beroende på att merparten av sjuksköterskorna är kvinnor mot 45 procent av läkarna. Skillnaden är lägst i kommunerna, cirka åtta procent.

Idén om sänkt arbetsgivaravgift till arbetsgivare som verkar för jämställda arbetsplatser ska enligt min mening inte bara gälla näringslivet utan givetvis också den offentliga sektorn.

Släpphänthet föder främlingsfientlighet

Cirka 10 000 åkeriföretag omsätter drygt 100 miljarder kronor. Det ger arbete åt 60 000 personer. Dessa behövs för arbete och tillväxt och givetvis för företagande och handel. Åkerinäringen bidrar också till att utveckla och använda ny teknik för att uppnå klimatmålen. Av allt transporterat gods av våra svenskregistrerade lastbilar, körs endast nio procent över 30 mil. Det handlar alltså mest om korta sträckor.

Det blir svårare och svårare för våra åkeriföretag att konkurrera på den svenska marknaden. Varför? Svenska och utländska lastbilsförare behandlas inte lika. Till de cirka 116 000 förare från svenska företag kommer 40 procent ytterligare från utlandsregistrerade fordon. Detta är givetvis en positiv utveckling som gynnar marknaden. Tyvärr sker dock inte konkurrensen på lika villkor. Vid överträdelse av t ex färdskrivartid sker påföljder för svenska fordon direkt, medan andra nationers följer sitt lands lagstiftning. Det ges heller ingen tidsmarginal. Genom att myndigheterna inte bryr sig om rättvisa mellan olika ägare har Sverige också börjat utnyttjas i felaktigt syfte. Släpphänthet föder tyvärr i sin tur främlingsfientlighet.

Vissa länder gör t ex regelbundna chaufförsbyten med oacceptabla förhållanden för chaufförerna för att klara EU:s regler. Vi måste bli bättre på att hantera övergången när nu avreglering sker på EU-nivå. Men även företag från länder utanför EU kör på de svenska vägarna med eller utan tillstånd. Konkurrens från olaglig yrkesmässig trafik stoppas tyvärr inte. Nu måste politiska beslut till för att våra åkeriägare inte ska tröttna.

Varför inte börja sopa framför våra egna Skaraborgskommuners dörrar?

Stoppa förmynderiet av jordbrukaren

Den konflikt som kan uppstå mellan den enskilde jordbrukaren och Länsstyrelsen när mångfalden i naturen ska bevaras, måste lösas mera demokratiskt. Vid ett studiebesök på ett lantbruk fick vi en extra inblick i hur det kan vara, när den enskilde ägaren utsätts för förmynderi över sina marker. Det är ju faktiskt jordbrukarna som byggt upp den mångfald vi har idag. Den enskilde brukaren kan få så många råd och rekommendationer, besked och restriktioner, så att till slut växtligheten dör. Flera jordbrukare ser också med sorg på när deras marker de skött och vårdat blir liggande för fäfot efter att myndigheten tagit över.

I stället borde det vara så att den enskilde jordbrukaren och myndigheten gör en frivillig överenskommelse för mark som bör skyddas. Försök enligt finsk modell pågår i fem områden i Sverige. Så borde det vara överallt. Avvägningen mellan jordbruks- och miljöintresset ska vara något positivt för landet. Den osäkerhet som jordbrukaren drabbas av idag hämmar utvecklingen. Flera vågar inte heller köpa in gårdar intill när dessa blir lediga.

Vi frågar oss varför skattebetalarna är villiga att lägga 200 miljoner på att skydda den vitryggiga hackspetten, men inte ges möjlighet att satsa på demokrati och trygghet för jordbrukaren?

Låt gamla tingshuset bli museum

Skövde är en kommun i utveckling. De centrala delarna håller på att förändras och utvecklas. Allt fler vill flytta till Skövde. För en kommun i utveckling är det extra viktigt att bevara sin historia. Skövde har en rik historia. De samlingar som arrangerats på ett utomordentligt bra sätt på museet på Norrmalm, måste bli mera tillgängliga.

Kvinnorum
Skövde har en spännande historia att berätta. Inte minst hur staden överlevde trots härjningar och bränder. En industriell etablering och nya kommunikationer som gjort Skövde till ett Länscentrum. Och den fascinerande berättelsen om hur staden grundades under medeltiden genom vallfarten till S:ta Elins grav. I museivärlden glöms ofta kvinnor bort, kvinnor som var viktiga i vardagen, men som inte beskrivs i historieböckerna. Här finns också Lilli Zickerman, pionjären för den svenska hemslöjdsrörelsen. Ett särskilt kvinnorum kan innebära ett lyft för museet.

Skolor nära
Det gamla tingshuset och dess miljö skulle vara ypperligt att använda som Folkets museum. Det är ett nära alternativ för flera skolor och inte minst för resenärer som besöker centrum. Skövde stadsmuseum skapades av Skövde hembygdsförening 1946 och blev ett kommunalt museum 1952. När kulturhuset byggdes 1964 hamnade historien utanför. Nu finns chansen med det anrika gamla tingshuset att göra något riktigt besöksvänligt för skövdeborna och turister.

Äldre vårdbehövandes rättigheter att komma ut

Länsstyrelsen kontrollerar nu att lantbrukarna släpper ut sina kor. De har rätt att vara ute minst tre månader i sträck på sommaren. Lagen säger att mjölkkor ska kunna beta sex timmar om dagen. Både hälsan och den sociala kontakten förbättras av att få vara ute. Alliansregeringen har förändrat så att den lokala djurskyddstillsynen har flyttats från kommunerna till Länsstyrelserna. Kontrollen är nu igång. Att kor ska kunna vara ute känns så naturligt att det inte blir några motreaktioner.

Ut och gå-garanti
När Folkpartiet i Almedalen sa ifrån att det måste finnas en ”Ut och gå-garanti” för våra äldre på olika boendeformer, grymtades det om att partiledaren är frispråkig och tar en fråga från Kristdemokraterna. En fråga så självklar som att alla äldre som vill ska kunna få komma ut i luften varje dag, påkallar att alla politiska partier gör allt för att garantin ska bli verklighet. När Folkpartiets Barbro Westerholm far land och rike runt för att väcka opinion för förbättring för våra äldre, är det dags att lyssna.

Förändrad organisation
Alliansregeringen har förändrat så att Socialstyrelsen nu står för den statliga tillsynen av äldreomsorgen från och med januari i år. Tidigare var det Länsstyrelserna. Tyvärr kommer Socialstyrelsen i sina kontroller att upptäcka att omvårdnadspersonalen inte har tillräckligt med tid för att hjälpa äldre att komma ut. Frivilligverksamheten är heller inte utbyggd så att den räcker. Det krävs utbildning för att klara olika situationer som kan uppstå. Beredskapen i våra kommuner måste snarast höjas för att kunna tillgodose våra äldres rättigheter.

Fråga
För inte är det väl så att korna i våra lantbruk ska ha bättre rättigheter för hälsa och socialt välbefinnande än våra äldre i olika former av äldreboenden?