I veckan fick jag en bok i min hand ” Vi vill inte bli gamla som äldreomsorgen ser ut idag”. Boken är skriven av Berit Rollén och Monika Olin Wikman. Och vem vill bli gammal? Jag sa alltid i början på 90-talet när jag var ordförande för Omvårdnadsnämnden och skapade nya äldreboenden, att vi måste ha plats för en cykel och alla måste få ha badkar. Så blev det aldrig. Jag motionerade i kommunfullmäktige om att bygga omvårdnadshotell, där den enskilde kunde pröva om det kändes bra att flytta hemifrån till annat boende. Där skulle också anhörigvårdare kunna få avlösning för att komma ifrån några dagar. Så blev det inte heller.
Vad vill jag själv ha när jag inte klarar att bo hemma längre? Främst vill jag ha en dator. Därför måste det finnas trådlös bredbandsuppkoppling på våra äldreboenden. Jag vill ha nylagad mat och inte en veckolåda. Jag vill komma ut varje dag. Jag vill givetvis duscha varje dag.
Vad står det då i boken?
Den börjar med en intervju av psykologen Gunnila Masreliez-Steen ”Så vill jag inte sluta mina dagar…”. ”På äldreboendet åldras de gamla tio år på tre månader”. Sveriges Kommuner och landsting gick i ett pressmeddelande ut med att antalet platser i särskilt boende minskat med 22000 under perioden 2000 – 2007. Samtidigt ökade antalet seniorboenden med 246 procent från 12 000 till 28 000. Det blir en total minskning med 6000 platser. Tillfredsställs då våra äldres behov?
Jag undrar hur det kommer sig att vi har mängder med valmöjligheter under livets gång, olika program under gymnasietiden, olika yrkesmöjligheter, olika boendeformer, men när vi blir gamla och inte orkar bo kvar bara blir hänvisade en plats som blir ledig. Vi måste kunna välja hela livet! Hur kommer det sig att kulturutbudet stänger vid särskilda boendeformer för äldre? Om kultur är positivt för hälsan, då behövs den ju ännu mer inom äldreomsorgen.
Huvuddelen, 94 procent av befolkningen över 65 år bor i småhus eller flerfamiljshus. Det är bara sex procent som bor i särskilt boende med behovsprövat bistånd. Skulle vi inte ha råd att ge dem lite extra? Kostnaden för äldreomsorgen utgör cirka 19 procent av kommunens totala utgifter. Jag menar att kostnaden hålls nere på denna nivå beror på att kvinnor solidariskt ställer upp för lägre löner.
Det är dags att vi 40-talister tar itu med frågan och tar makten över våra liv redan nu. Annars går vi från personer med valmöjligheter till personer utan valmöjligheter. En bra början men med olyckligt slut. Så nu springer vi 40-talistloppet till regeringen och talar om hur vi vill ha det. På vägen nyper vi våra kommunledningar i örat.
