När ord och känslor förgyller verkligheten

Känslan betyder mycket. För att få Obama-inspiration läste jag på vägen till USA Obamas egen levnadsskildring ”Min far hade en dröm”. Kanske har denna dröm redan blivit verklighet genom Baracks nya ställning som USA:s president. Troligen inte. Det tar generationer innan folkslag har smält samman till att se alla människors lika värde. Demokrati är ett så självklart och vackert begrepp. Men det tar tid, det blir backlash och det blommar upp igen. Detta ser vi inte mints inom jämställdhetsrörelsen.

Personligen skulle jag tillsammans med mitt 14-åriga barnbarn besöka min son i Cary i North Carolina. Där har jag också ett barnbarn, Niklas. Tyvärr får jag inte se honom så ofta. Nu hade han bestämt sig som 4-åring att använda engelska som sitt språk. Att förstå svenska, tyska och engelska är inte illa, men hans beslut står fast att använda engelska.

Mina tankar gick tillbaka när min farfars bror Gustav gav sig iväg från Sverige till ett okänt land utan något i kappsäcken. Han gav sig iväg för att söka lyckan. Det blev många tuffa år som båtbyggare och annat, innan han hittat sin försörjning och kunde fortsätta bygga Amerika. Skillnaden för svenska ungdomar idag är att få komma till USA med goda möjligheter att göra karriär. Skälet att söka lyckan är detsamma.

Obama-febern
Det var intressant att följa amerikansk press. Vi har ju hört så mycket om Obama-febern i Sverige. Jag lockades själv aldrig med i den eftersom jag så gärna velat se Hillary Clinton som president. Men Obama vann och nu försöker partierna i Sverige föra samma Internet-valrörelse. Vi får inte glömma att svensk kultur skiljer sig från amerikansk kultur. Men Internet är verkligen ett nytt sätt att mötas. Vi slipper påklistrade frimärken. Fast i ordrikedomens tecken har de tyvärr bytts ut mot påklistrade ord.

Kanske använde också Obama för mycket ord i sin valrörelse. I ”FT:s international affairs” läste jag följande analys: ”Och så var det när Barack Hussein Obama besökte London. I London räddade han världsekonomin. I Strasbourg helade han Nato-alliansen. I Prag befriade han världen från kärnvapen. I Ankara försonade han islam med västvärlden. Och på sjunde dagen reste han tillbaka till Air Force One och försvann i en molnfri sky”. Var det en dröm? Jag befarar det, skriver Gideon Rachman. Och utanför Vita Huset i Washington stod folk och väntade på Obamas hemkomst. Det var bara det, han hade fördröjt resan med ett besök i Bagdad.

Så är verkligheten också i svensk politik idag. De mänga välklingade orden gömmer verkligheten.